Hela Historien – Från ”Red Top” till Gold Top….

När man är 15-16 år och spelar pop så leker livet och så klart blir man påverkad av sina samtida idoler. På min tid var det så klart Beatles och Rolling Stones som visade var skåpet skall stå, men är man gitarrist så sneglar man även åt annat håll.
Eric Clapton och flera andra superduktiga gitarrister spelade på en gitarr som för mig, på den tiden, var okänd. Gibson Les Paul!
Jag hade en kompis som hade satsat på en mycket säregen Les Paul (rödlackerad av Hagströms Musikaffär i Kristianstad). Han hade inlett sina avbetalningar men kom då på att han inte gillade gitarren. Då kom jag in som en räddare i nöden och tog över avbetalningarna (680SEK) och betalade honom vad jag minns en hundralapp – detta var 1965.
Anledningen till att gitarren var rödlackerad var att den i begagnat skick (ganska sliten) stått länge utan att bli såld, så därför beslöt man att göra en egen renoverinng i Hagströmsfabriken.

På den tiden 1964-1965

Vi (The Howlers) hade just avslutat vår karriär och ombildat bandet med nya medlemmar (hammonorgel, saxofon & trumpet) och börjat lira Soulmusik så vad passar inte bättre än en knallröd Gibson Les Paul ”Red Top”!!!
Vi lirade på ett par år, med 1967 gick jag och vår sångare Caj Knutsson med i ett nytt band, som då gick från dansband (Bob Zerries) till SOUL och bytte namn till Blue & Yellow.
Ett fantastiskt bra band om jag får säga det själv, men som alltid tar det roliga slut så småningom och 1971 hade vi vårt avsked på Centric i Åhus!!
Åren därefter var det för mig både musikrast och Kristianstads Storband. Ska jag vara ärlig så kändes det inte lika fräckt med en ”Red Top” i ett storband, som i Pop eller Soul!!!

1978-79 bildades en ny grupp

Namnet på bandet skulle associera till Beatles/äpple – Laxton Band blev namnet, därför att laxton är en äppelsort……


Det här bandet fortsatte sitt lirande i 30 år och genomförde en rad ganska ovanliga projekt.

Under den perioden tyckte jag nog att den Röda Gitarren passade in,
men tidens tand och framförallt Vietnamresorna tärde en hel del på finishen.

Metalldelar hade börjat rosta och mycket var ganska skamfilat.!
Beslutet om en refinish kom inte helt enkelt.

Det var först efter många turer fram och tillbaks på
Les Paul Forum
som beslutet togs.

Här kan du läsa mina första kontakter med Les Paul Forum!

Beslutet blir taget!

Efter många många kontakter med riktigt kunniga entusiaster på Forumet kom jag fram till att en återställning till ursprungsskicket bara var ett måste!

Enligt experterna fanns det två hantverkare att välja på. Den absolut främste var Dave Johnson i Seattle, USA, men det fanns även en kille i Sverige, som många talade väldigt gott om.
Johan Gustavsson på Limhamn i Malmö.
Jag tog kontakt med honom, men han var inte sugen på att göra jobbet – han hade på den tiden helt och hållet gått över till att bygga egna Gitarrer, bl.a. till Nisse Hellberg och många andra duktiga gitarrister. Se Johans Hemsida.

Därför blev valet – Dave Johnson!
Efter lite email kontakt med Dave skickade jag gitarren till Seattle.
Mycket välpacketerad (som han senare påpekade – ”jag har aldrig varit med om en sådan välpackad sändning”!
Han var noga med att påpeka att han ville ha ca 6 månader på sig och jag hade så klart inga synpunkter på det. Det var bara att sätta sig ner och vänta.

Efter några månader…

…började det komma lite bilder på framskridandet av hans arbete. Ganska läskigt faktiskt, man undrade hur det här skulle sluta!?!

Framsidan slipad
Baksidan slipad
Baksidan Lackad
Framsidan sprutmålad
Framsidan sprutmålad

På hösten 2007 var det hela klart!!!

Nu var det bara att bestämma hur jag skulle få den tillbaka?
Beslutet satt inte långt inne – ”jag åker så klart dit och hämtar den!”
Tillsammans med min bästa kompis flög vi till San Francisco och hyrde bil där för att köra upp till Seattle och hämta Gitarren personligen.
Jag kände att jag var tvungen och ta Dave i hand och tacka honom för ett fantastiskt jobb!
Resan tog några dagar med många roliga intermezzon, men vi kom fram i alla fall.
Dave tog emot oss och visade runt oss i sitt dubbelgarage, det var där han hade sin verkstad. Nästan överallt var det rött???
Han förklarade att det hade blivit så när han slipade bort den röda lacken från min Gibson. Inte mindre än 340 gram vägde den där färgen….

Serienumret
Tyvärr gick inte serienumret att rädda – det fanns under den röda lacken och hade förmodligen slipats bort på Hagströmsfabriken.
Jag gav gitarren ett nytt nummer – 195807. 1958 står för tillverkningsår och 07 för året då renoveringen gjordes ….(2007)

Se här det färdiga reslultatet…

Bilder från besöket.

Dave & Medarb + jag själv
Bengan & jag
Lycklig man!

Slutet gott – allting gott!!!

PS: Kolla vad jag hittade på ett Youtube klipp…???

”Red Top” Original?

DS.